Ett av de allra bästa besluten jag någonsin tog var att ta mig tid att upptäcka den perfekta husdjurshunden för mig.
Den “rätta” husdjurshunden för mig på den tiden var en medellång energi, husbruten, kennelutbildad husdjurshund som var bra med katter och hundar.
Det är inte enkelt att ta dig tid att välja den perfekta husdjurshunden när det finns hundar som erbjuds ganska mycket överallt.
Men det var värt det.
Ace utlöser mig extremt bit stress. Han sover en fantastisk 19 timmar eller mycket mer om dagen. Han tuggar aldrig saker som inte är hans, så bra som han knappt skäller. Han har aldrig haft ett missöde förutom att en person tid då han var sjuk.
Men det finns en oro som ofta ligger bakom mig när jag tror på att lägga till ytterligare en husdjur till vår familj:
Bör erfarna husdjurshundfolk (som jag såväl som många av dig) omfamna de mycket mer “utmanande” hundarna?
Eftersom vi förstår exakt hur man tränar, tränar såväl som att hantera några av dessa hundar mycket bättre än den typiska husdjursälskare, har vi någon form av skyldighet? Måste vi lämna de “enkla” hundarna, som ess, för första gången husdjursägare?
Svaret är naturligtvis nej.
Vi måste alla omfamna (eller köpa) hundar som är bäst för vår livsstil. När allt kommer omkring är en husdjur ett långsiktigt åtagande på 10+ år. Du vill inte välja fel.
Ändå dras jag mot de mycket mer hyper- eller reaktiva hundarna i skyddsrummen ibland. Jag gillar att tro att jag kan hjälpa dem. (Jag kanske kunde, kanske jag inte kunde.) Jag gillar svårigheten att hjälpa och att utbilda en mycket mer “svår” hund. Men egentligen är inte alla hundar svåra på sina egna sätt?
Så jag trodde att jag skulle väcka oro för dig.
Har du någonsin medvetet omfamnat en mycket mer “utmanande” hund? Eller har du någonsin trott på att göra det?
Få det Mutts nyhetsbrev i din inkorg: